Skillnad mellan brunkol och kol

brunkol

• Organiskt mineral, som håller kol, jemte väte, syre och någotqväfve. Till dess arter hörer Gagat.

kol

• Benämning på vissa mineraliska ämnen, hvilka likna träkol och kunna begagnas som bränsle.
• Den produkt, som erhålles, då ett ämne i tilltäppt rum underkastas stark upphettning. Bränna tr, ben till k. - Har sammansättningarna Träkol, Benkol. -b) (i inskränkt mening, vanligare) Sådan produkt af hvarjehanda träslag, använd isynnerhet till bränsle. Svärta, teckna med k. Stekt på k. Bränna k., i kolmila, (se d. o.) genom bränning frambringa kol; äfv. förbrukas kol som bränsle, t. ex.: bränna k. vid matlagning. (Fig.) Samla glödande k. på ens hufvud, ådraga honom Guds hämd, i det man vedergäller hans ondksa med välgerningar. (Fig. fam. Göra k. på någon, fulkomligt öfvervinna, i grund tillintetgöra, förstöra honom. Ni hade intet för de k., ni brände, era elaka afsigter misslyckades. - Bildar en mängd sammansättningar, såsom: Björk-, Al-, Lind-, Furukol, m. fl.
• Enkel brännbar kropp, som förekommer i naturen sällan fullkomligt ren och kan af konsten icke frambringas. Utgör i sin högsta grad af renhet en ädel sten, kallad Diamant. De renaste kolsorter, efter diamanten , äro: Blyert, Kolblende, Cokas, Träkol och Kol af djurämnen.
• Stycke af koladt trä eller ben, eller af mineraliskt kol (t. ex. stenkol). Taga några k. ur kakelugnen. -
• bränsle av bergarten stenkol

Bara för brunkol

Bara för kol

kol

• "ett glödande kol"

  wiktionary