Skillnad mellan kolen och kol

kolen

• bestämd plural av kol.

kol

• Benämning på vissa mineraliska ämnen, hvilka likna träkol och kunna begagnas som bränsle.
• Den produkt, som erhålles, då ett ämne i tilltäppt rum underkastas stark upphettning. Bränna tr, ben till k. - Har sammansättningarna Träkol, Benkol. -b) (i inskränkt mening, vanligare) Sådan produkt af hvarjehanda träslag, använd isynnerhet till bränsle. Svärta, teckna med k. Stekt på k. Bränna k., i kolmila, (se d. o.) genom bränning frambringa kol; äfv. förbrukas kol som bränsle, t. ex.: bränna k. vid matlagning. (Fig.) Samla glödande k. på ens hufvud, ådraga honom Guds hämd, i det man vedergäller hans ondksa med välgerningar. (Fig. fam. Göra k. på någon, fulkomligt öfvervinna, i grund tillintetgöra, förstöra honom. Ni hade intet för de k., ni brände, era elaka afsigter misslyckades. - Bildar en mängd sammansättningar, såsom: Björk-, Al-, Lind-, Furukol, m. fl.
• Enkel brännbar kropp, som förekommer i naturen sällan fullkomligt ren och kan af konsten icke frambringas. Utgör i sin högsta grad af renhet en ädel sten, kallad Diamant. De renaste kolsorter, efter diamanten , äro: Blyert, Kolblende, Cokas, Träkol och Kol af djurämnen.
• Stycke af koladt trä eller ben, eller af mineraliskt kol (t. ex. stenkol). Taga några k. ur kakelugnen. -
• bränsle av bergarten stenkol

Bara för kolen

Bara för kol

kolen

• "Först så lossnade hela korken plus " plastpipen " på flaskan o när jag skruvade på korken igen så gick den inte att få upp sen, hade hällt lite på kolen så hoppades att det skulle vara nog men icke, stog där ute i en halvtimme o var tvungen att ge upp till slut så det fick bli grillpannan inne istället."

  korp

• "Vid pilen en träpinne som det rörs med bland den glödande kolen."

  korp

kol

• "ett glödande kol"

  wiktionary