Skillnad mellan reson och förnuft

reson

• Billighet, skälighet. Utan all r. Han har ingen r.
• Skäl, grund. Af den r., att - - - Taga r.
• förnuft

förnuft

• Ett rätt bruk af förstndet och viljan. Handla med f., utan f.
• Förmågan att göra sig föreställningar om föremål,som ligga utom sinneverldens område, men höra till det oändligas och evigas, d. v. s. Förmågan af idéer. F-et är vårt inre öga, organet för det osynliga, för anden. - Jfr. Förstånd.
• Förmågan att sluta, göra slutsatser.
• Santeliga menniskans kunskapskrafter, betraktade såsom ett helt. Gud har gifvit menniskan en odödlig själ med f. och fri vilja. Sundtt f., det riktiga förhållande mellan kunsapskrafterna, till följe hvaraf förståndet förmår att ordna och sammanbinda sinnenas, minnets och inbillningskraftens föreställningar. Hafva sitt sunda f. Vara vid sitt fulla f., hafva sina själsförmögenheter i godt behåll. Bruka sitt f., döma, urskilja rätt. Bringa någon till f., förmå någon att rätt bruka sitt förnuft. Emot f-et, säges om det , som enligt förnuftet ej kan existera; omöjligt, orimligt, onaturligt. Öfver f-et, säges om det, som af förnuftet ej kan förklaras, men dock icke är omöjligt. (Bibl.) Taga sitt f. till fånga, ej erkänna förnuftets högsta afgörande i andliga ämnen, utan underkasta sig trons lydnad.
• tankeförmåga, förstånd

Bara för reson

Bara för förnuft

reson

• "Någon sans och reson måste det väl ändå vara i Göteborgsrörans smältvatten?"

  korp

• "Någon sans och reson samt kontroll av var uppgifter kommer ifrån borde väl ändå vara på sin plats?"

  korp

förnuft

• "sunt förnuft"

  folkets_lexikon

• "Bruka ditt förnuft!"

  wiktionary

• "sunt (sound) förnuft"

  wiktionary