Skillnad mellan besynnerlig och egen

besynnerlig

• Se Särskilt.
• Som genom vissa egenheter skiljer sig ifrån andra, eller ifån den vandliga ordningen, vanliga förhållanden, det vanliga bruket. Säges både om sak och person. En b. menniska, karakter, handling.
• Som väcker förundran genom sin sällsynhet. Hvilken b. händelse! Ett b-t äfventyr.
• underlig, konstig

egen

• Som företrädesvis utmärker någon eller något. De egna kännetecken, som tillhöra en sak. Han har etteget sätt att göra allting, att tala, skirfva, o. s. v. Det är en e. omständighet med den saken. De egna omständigheterna af en sak.Brukas isynnerhet ofta sub satantivt i neutrum, t. ex.: Han har mycket egeti sitt skrifsätt. Det är honom eget att alltid gå såder, med hufvudet på sned. Det är eget hos en hofman att smickra. Man har anmärkt såsom någontng etet, att . . . .
• Som uteslutande tillhör någon. Det är hans eget hus, hans e. dotter Hafva e. gård. Hans e. far har angifvit honom. Jag har sett det med egna ögon. Skrifva någo med e. hand. Jag har lemnat det i hans egna händer. Han bär eget hår. Upptaga till eget barn,
• som man rår om, personlig
• underlig, egendomlig

Bara för besynnerlig

Bara för egen

besynnerlig

• "en besynnerlig människa"

  folkets_lexikon

• "en besynnerlig idé"

  folkets_lexikon

egen

• "för egen del är jag emot förslaget"

  folkets_lexikon

• "hon gjorde det av egen fri vilja"

  folkets_lexikon

• "hon slutade på egen begäran"

  folkets_lexikon