Skillnad mellan erfarna och kunna

erfarna

• Böjning av 'erfaren' i bestämd singular, betyder kunnig eller erfaren.

kunna

• Förmå, vara i stånd, i tillfälle att göra något.
• Förstå, veta, äga färdighet, skicklighet, insigt, kännedom i lyrke, kosnt, vetenskap. Han kan ingenting, har ingenting lärt. Han kan hvarken läsa eller skrifva. Det är en karl, som kan något! han vet, förstår mycket, har mycken insigt, färdighet.
• K. är äfv. ett hjelpverb och uttrycker i allmänhet begreppet af möjlighet. Det kan lätt hända, att han kommer igen nästa vecka. Det är någonting, som icke kan hända. Det kunde lätt inträffa, att . . . . Han kunde lägga sig att dö. Hvem hade k-t tro det? Det kan icke annat vara. Detta kan tolkas på flera sätt. Det kan gå an. Jag vill ge ett exempel, som kan lära . . . . Man hade väl k-t undvara det. Det går som det kan, så der, nästan illa. Det kan ej annat än följa deraf, att . . . . Han kom komma han får, må komma. Det kan så vara, det må så vara, det är en annan sak.
• ha kunskap i
• ha möjlighet el. tillfälle att

Bara för erfarna

Bara för kunna

erfarna

• "Dessa ärenden ges till de minst erfarna handläggarna och man vill gärna tumma på utredningstiden."

  korp

• "Skapa grupper av erfarna tjänstemän som har till särskild uppgift att bedöma och utreda indikationer på att uppehållstillstånd beviljats på oriktiga grunder samt att besluta i dessa ärenden."

  korp

kunna

• "Könsbestämningen [kan] vara beroende av arv eller av miljö."

  saldoe

• "Händelser [kan] inträffa som ingen råder över."

  saldoe

• "Han [kan] konst, han [kan] matematik, han [kan] alla de stora filosoferna, säger Tom Hanks med ett leende."

  saldoe