Skillnad mellan högfärdig och nedlåtande

högfärdig

• Intagen af högfärd. En h. menniska. - Man säger äfven: En h. själ; ett h-t sinne. - Brukas stundom substantivt, t. ex.: Gud står emot de h-a.
• stolt, viktig, överlägsen, mallig

nedlåtande

• Säges om hög, förnäm person, som i tal och umgänge mot lägreeftergifver någt af sin värdighet, och bemöter dem med en vissförtrolig vänlighet. Minisern. var mycket n. mot honom. Händelsen att någon nedlåter sig, visar signedlåtande.
• överlägsen, föraktfull

Bara för högfärdig

Bara för nedlåtande

högfärdig

• "Tyvärr så har inte alla så pass stor tur som jag, fan vad jag lät högfärdig där höhö, så har jag tagit fram fyra liknande halsband."

  korp

• "Med risk för att låta högfärdig måste jag säga att det INTE var smickrande."

  korp

nedlåtande

• "nedlåtande min"

  folkets_lexikon