Skillnad mellan ja och givetvis

ja

• Brukas för att bejaka en fråg,.
• Brukas, för att gifva förhöjdt uttryck åt något föregående, t. ex.: Det är nyttigt, ja nödvändigt. Han är rik, ja mycket rik. Han gör alla, ja sina ovänner godt. Ja än mer.
• Ja så (uttalas jaså´) säges, då man af andras tal eller handling inhämtat eller erfarit något, i mångfaldiga skiftningar af olika intryck och deraf betingad olika betoning, uttryckande förundran, likgilitghet, tillfredsställelse, harm, m. m. Han har nyligen gift sig. Ja så. Ja så, det är du, som gjort mig det der skälmstycket! Ja så, du vill inte; jag skall väl då lära dig att vilja. Ja så (uttalas jàsså) yttras, då man af en annan blivit underrättad om något oförväntadt eller något, hvarom man förut haft oriktig föreställning. Jakande, bifall, samtycke.
• Nyttjas som ett fyllningsord vid åtskilliga interjektionella satser, för att stärka uttrycket, t. ex.: Ja, det kan så vara. Ja, det tror jag! Ja, nu är det för sent. Ja, det är så dags nu!
• Nå väl. Vill ni gå ut? Nej. Ja, så blif qvar då. - Ja, ja, adv. Betecknar ett jakande svar, liksom Ja, men med förstärkt uttryck. Skall jag gå? Ja, ja gör det.

givetvis

• naturligtvis

Bara för ja

Bara för givetvis

ja

• "--Har hon kommit? --Ja!"

  folkets_lexikon

• "--Vill du ha kaffe? --Ja tack!"

  folkets_lexikon

• "ja, då går jag väl då!"

  folkets_lexikon

givetvis

• "Båda ville ha lilla så det var givetvis en av dem som skulle bli superledsen."

  korp

• "Jag shoppade en ny topp, givetvis var den svart, som jag hade på mig på kvällen."

  korp