so

Ordhistoria och etymologi

so = fsv., da. = isl. syr (med s. k. R~ omljud), ack. su, no. su, mlty., 'fhty. sä (ty. sau), ags. sii (eng. sow), motsv. lat. sus, svin, grek. (h)ys (se hyena), alban, fl i (av *sö-), avest, h u, vildsvin; allmänt indoeur. ord, *sö; säkerl. efter djurets grymtande läte. Jfr s u gg a o. svin. - Diminutivavledn.: sv. dial. | soss(a) t. ex. Frykd.-m. Vrml. - Om ett samindoeur. ord för 'gris' se under f argalt. Dessa urgamla beteckningar bevisa icke i sig själva (lika litet som de för 'får', 'get', 'hund', 'häst' o. 'nötkreatur'), att djuren i indoeur. tid varit husdjur, men åtskilligt talar starkt därför, bl. a. särbeteckningarna för könet (oxe, ko) el. för ungen (föl, far- i far-galt). Som ex. på samindoeur. namn på husdjur, som i indoeur. sannol. ännu ej domesticerats, kunna nämnas and o. gås.