Skillnad mellan ära och ärans

ära

• Andras öfvertygelse om och erkännade af en menniskas personliga värde.
• Bevisa ära. Vaa mycket ä-d. Frukta Gud och ä. konungen. Prisa och ä. Gud. - Syh. Hedra, Vörda.
• Beöm, utmärkelse, stor heder, stort anseende. Det länder honom till ä. Till hans ä. måste erkännas, att . . . Jag anser det för en ä. Vinna, inlägga ä. Han har dermed inlagt stor ä. Han var då på högsta spetsen af ä. Stiga upp till högsta ä. Ge en ä-n för något, tilldela en förtjensten af något. Göra sig en ä. af, sätta sin ä. i, anse såsom något för sig hedrnde, t. ex.: Han sätte sin ä. i ordhållighet; han gör sig deaf en ä; han gör sig en ä. af, sätter sin ä. i att trotsa alla. Hafva, få den äran, ell. hafva, få ä-n att . . . säges af artighet i det finare umgängesspråket äfvernsom i brefstil, t. ex.: Jag har den ä-an att lyckönska er; jag får ä-n nämna att; jag har den ä-n teckna er ödmjukaste tjenare.
• Brukas i samma mening som Krigsära. På ä.ns fält, på slagfältet. Dö på ä-ns bädd, på ä-ns fält.
• Den sedliga känsla, som förmår en mennska at städese i alla lägen och förhållanenn noga iakttaga sedlighetens bud, för att bibehålla egen och andras aktning.

ärans

• bestämd genitiv singular av ära, betyder något som tillhör ära.

Bara för ära

Bara för ärans

ära

• "ta äran åt sig"

  folkets_lexikon

• "det gick hans ära förnär att bli utskrattad"

  folkets_lexikon

• "äras den som äras bör"

  folkets_lexikon