Skillnad mellan avkomman och barn

avkomman

• Den bestämda singularformen av avkomma, ett barn eller avkomma.

barn

• Afkomling i allmänhet, så väl i första som i efterföljande led. På sin 70:de födelsedg hade ho alla sina b. omkring sig. Vi äro alla Adams b. Judarne kallades Israels b.
• Brukas i förtrolig, vänlig ton, till en hustru, en älskarinna, en ung flicka, ett yngre tjenstehjon, underlydande, o. s. v., antingen för att smeka, trösta, beklaga, o. s. v., elle för att tillsäga om, förmå till något. Mitt söta b., frukta ingenting. Mitt b. lilla, blif icke ond. Det arma b-et! B., hur kunde du tro det? Skynde rr nu, b., och arbeten flitigt. B., gå efter min hatt och käpp.
• Menniskan i dessspädare ålder, från födseln till ungdomsåren, d. v. s. till 15:de eller 16:de året. Ett litet, vackert b. Ett b., som ännu ligger vid modrens bröst. Ett väl, illa uppfostradt b. (Fig.) Vara b. på nytt, hafva förlorat sina själskrafter. Han är icke mer ett b., han har nått mogen ålder, så att han bör veta, hvad han gör.
• Ursprungligen Boren, född, particip af Bära, föda.
• en ung människa från födseln och något tiotal år framåt; en persons son eller dotter

Bara för avkomman

Bara för barn

avkomman

• "Snart dags för avkomman att kravla sig ur den ömma livmodern."

  korp

• "Eller ska man helt enkelt kalla hen för " avkomman "?"

  korp

barn

• "bli med barn"

  folkets_lexikon

• "Både barn och vuxna är välkomna."

  wiktionary

• "Svenska [barn] äter mer grönsaker och har bättre kondition än många tror."

  saldoe