Skillnad mellan bita och nafsar

bita

• B. sig fast vid, med tänderna starkt fästa sig vid; äfv. (fig.) fästa sig vid, t. ex.:
• Bita hvarandra.
• Gräla, träta på hvarandra, t. ex.:
• Införa något emellan tänderna, eller gapa öfver något, och sedan hårdt trycka tänderna mot varandra, så att, om föremålet är mjukt eller skört, de antingen gå tvärs igenom, eller göra hål deri eller märke på ytan. har genom bett sargat, skadat benet. uttrycker ett fortsatt bitande, och kan äfven sågas, då hunden biter blott på lek. duka under, blifva öfvervunnen. antaga ett (vanligtvis försåtlgt) anbud, förslag. införa dem tillräckligt långt i munnen eller gapa tillräckligt öfver dem, för att kunna bita tvärs öfver. göra sig färdig att bita någon, som hotar med detsamma: ställa sig till motvärn, försvara sig. genom bitande jaga bort ifrån sig; försvara sig. bita någon, som man förut blifvit biten af; hämnas, gifva så godt igen. göra ett hastigt och häftigt bett.
• Med tänderna omhålla någon del af sin kropp.

nafsar

• nutid av nafsa, att bita eller nypa.

Bara för bita

Bara för nafsar

bita

• "När de skulle ut och leka i trädgården hade de ridstövlar på sig för att de var så rädda att han skulle [bita] dem i benen."

  saldoe

• "Därpå äter han en nypa dill, dricker en mun öl och [biter] i smörgåsen."

  saldoe

• "Lägg blandade grönsaker som bitats i lergrytans botten."

  wiktionary

nafsar

• "Han håller sig lugn hela nätterna och han hoppar heller aldrig upp på någon, nafsar eller sätter klorna i en."

  korp

• "Springer, bockar, nafsar på kläder och busar."

  korp