Skillnad mellan barn och avkomma

barn

• Afkomling i allmänhet, så väl i första som i efterföljande led. På sin 70:de födelsedg hade ho alla sina b. omkring sig. Vi äro alla Adams b. Judarne kallades Israels b.
• Brukas i förtrolig, vänlig ton, till en hustru, en älskarinna, en ung flicka, ett yngre tjenstehjon, underlydande, o. s. v., antingen för att smeka, trösta, beklaga, o. s. v., elle för att tillsäga om, förmå till något. Mitt söta b., frukta ingenting. Mitt b. lilla, blif icke ond. Det arma b-et! B., hur kunde du tro det? Skynde rr nu, b., och arbeten flitigt. B., gå efter min hatt och käpp.
• Menniskan i dessspädare ålder, från födseln till ungdomsåren, d. v. s. till 15:de eller 16:de året. Ett litet, vackert b. Ett b., som ännu ligger vid modrens bröst. Ett väl, illa uppfostradt b. (Fig.) Vara b. på nytt, hafva förlorat sina själskrafter. Han är icke mer ett b., han har nått mogen ålder, så att han bör veta, hvad han gör.
• Ursprungligen Boren, född, particip af Bära, föda.
• en ung människa från födseln och något tiotal år framåt; en persons son eller dotter

avkomma

• barn

Bara för barn

Bara för avkomma

barn

• "bli med barn"

  folkets_lexikon

• "Både barn och vuxna är välkomna."

  wiktionary

• "Svenska [barn] äter mer grönsaker och har bättre kondition än många tror."

  saldoe

avkomma

• "Å andra sidan är det skönt att se någon bete sig på samma sätt som sin egen avkomma;) Nu: Leka lite med barnen innan de ska nattas."

  korp

• "Gissningsvis hade det varit på ett annat sätt om jag hade tagit ett par kliv fram emot hennes avkomma."

  korp