Skillnad mellan heder och ära

heder

• Andrs fördelaktiga tanka om ett fruntimmers kyskhet, ärbarhet. En ung flicka måste vara rädd om sin h. Hennes h. är förlorad; det är han, som förstört den.
• Den känsla af rätt och sanning, som förmår en mennisk at så handla, att hon kan vara nöjd med sig sjelf och äga asnpråk på de rediges aktning. En man af h. Han är utan all h. På, vid mi h., på h. och ära, uttryck, hvarigenom man i städat tal bedyrar något.
• Resultatet eller uttrycket af andras fördelaktiga omdöme om en persons goda egenskaper, förtjenster, talanger. Vara hållen i mycken h. Vara i h. Komma till h., i en ställni g som medför anseende och aktning. Hvar och en är mån om sin h. Sköta sitt embte med h. Gå ifrån något med h. Det skall ni ha h. af. Det lände honom till h., att . . . . Han gjordet det för h-ns skull. Göra sig en h. af något, bemöda sig om något, för att derför skröda heder, beröm. Till hans h. måste erkännas, att . . . . Ge en h-n för något, tillräkna en hedern, förtjensten deraf. Till h-s, så att man har heder deraf, t. ex.: Denna rock kan ej brukas till h-s.
• Yttring af andras fördelaktiga tanke om en persons goda egeskaper, förtjenster, talanger. Visa någon h., mycken h. Fordra, få gudomlig h. (Fam.) Den ena h-n emot den andra, sägers i ironisk ton, för att uttrycka, att man vill vedergälla, hvad någon förut gjort.
• anseende på grund av goda karaktärsegenskaper

ära

• Andras öfvertygelse om och erkännade af en menniskas personliga värde.
• Bevisa ära. Vaa mycket ä-d. Frukta Gud och ä. konungen. Prisa och ä. Gud. - Syh. Hedra, Vörda.
• Beöm, utmärkelse, stor heder, stort anseende. Det länder honom till ä. Till hans ä. måste erkännas, att . . . Jag anser det för en ä. Vinna, inlägga ä. Han har dermed inlagt stor ä. Han var då på högsta spetsen af ä. Stiga upp till högsta ä. Ge en ä-n för något, tilldela en förtjensten af något. Göra sig en ä. af, sätta sin ä. i, anse såsom något för sig hedrnde, t. ex.: Han sätte sin ä. i ordhållighet; han gör sig deaf en ä; han gör sig en ä. af, sätter sin ä. i att trotsa alla. Hafva, få den äran, ell. hafva, få ä-n att . . . säges af artighet i det finare umgängesspråket äfvernsom i brefstil, t. ex.: Jag har den ä-an att lyckönska er; jag får ä-n nämna att; jag har den ä-n teckna er ödmjukaste tjenare.
• Brukas i samma mening som Krigsära. På ä.ns fält, på slagfältet. Dö på ä-ns bädd, på ä-ns fält.
• Den sedliga känsla, som förmår en mennska at städese i alla lägen och förhållanenn noga iakttaga sedlighetens bud, för att bibehålla egen och andras aktning.

Bara för heder

Bara för ära

heder

• "på heder och samvete"

  folkets_lexikon

• "vara en heder för sina föräldrar"

  folkets_lexikon

ära

• "ta äran åt sig"

  folkets_lexikon

• "det gick hans ära förnär att bli utskrattad"

  folkets_lexikon

• "äras den som äras bör"

  folkets_lexikon