Skillnad mellan sed och ton

sed

• Enskilt eller allmänt antagen vana i det ytte förhållandet,grunda på begrepppet om rätt, sådant det hos enskilt person elleren hel allmänhet gjort sig gällande. Brukas mest i plural.Goda, dåliga, förderfvade s-er. Han har inga s-er är ohyfsad, rå, obildad, utan sedliga grundsatser. Det är så hans s., hans vana.S-ernas förbättring. Rätta sig efter landets s-.; i samma mening säges äfven: Taga s-en dit man kommer. (Ordspr.) Hvart land har sins.
• traditionellt bruk

ton

• Ljud, hvars bestämda höjd eller djup kan kan fatta.
• Ljudet af menniskorösten.
• Röstens höjning eller sänkng på en stafvelse.
• Säges om de olika färgsorter, som användas i en målning.
• Sätt att tala och uppflra sig. Folka af god t. Goda t-en fordrar, att . . . Det rö till god t. att . . . Gifva t. i sällskap, genom sitt exempel angifva umgängestonen i s.

Bara för sed

Bara för ton

sed

• "Att bo i servicehus är inte alltid möjligt till följd av att man inte beaktar [seder] och bruk i den romska kulturen, som är viktiga för åldringarna."

  saldoe

• "Ivan försökte få sina adelsmän att lägga bort sina barbariska [seder] och han anordnade utsökta måltider för dem."

  saldoe

• "Jo vi skall ta [seden] dit vi kommer och skippa [seden] hemma till förmån för andra."

  saldoe

ton

• "samtalet fördes i hjärtlig ton"

  folkets_lexikon

• "färgerna gick ton i ton"

  folkets_lexikon

• "det hör inte till god ton"

  folkets_lexikon