Skillnad mellan knäcka och knäppa

knäcka

• Bryta, krossa.
• Förstöra. Detta har k-ckt hans helsa, hans kredit. - b) Alldeles berusa.
• arbeta extra
• bryta (hårt material) genom slag e.dyl.

knäppa

• (fig. fam.) Tukt,a näpsa, gifva stryk. Råkar jag honom, så skall jag k. honom.
• K. nötter, krossa, knäcka nötter.
• Låta höra ett kort och nåot hårdt ljud, liksom af en fingerknäpp. Uret k-ppe. Brukas för denna bem. oftast impersonelt, t. ex.: Det k-ppte i dörren. (Fam.) Viner k-pper till, det börjar bli stark vinterköld.
• Med ett af fingren, vanligast mellanfingret, satt i krok inåt emot inre tumändan och med fart afsläptt utåt, träffa något framför varande föremål, som, i falldeet är litet och rörligt, då drifves framåt.
• Med fingret sätta en sträng i en dallrande rörelse, så att han ljuder. K. en sräng.

Bara för knäcka

Bara för knäppa

knäcka

• "en knäckt människa"

  folkets_lexikon

• "trädet knäcktes av stormen"

  folkets_lexikon

• "spriten knäckte mig"

  folkets_lexikon

knäppa

• "knäppa en bild"

  folkets_lexikon

• "det knäpper i elementet"

  folkets_lexikon

• "knäppa iväg en fimp"

  wiktionary