Skillnad mellan befarat och fara

befarat

• Har använts för att beskriva något som är förknippat med fara.

fara

• Begifva sig på väg, anträda en resa, färd. Han har f-rit till Paris. han for li går morgons. När skall du f.? Diligensern far kl. 8. - F- áf, bort åstad, sin kos, sin väg, se Affara, Bortfara.
• Föras ifrån ett ställe till ett annat medelst något fortskaffningsmedel (vagn, farkost, o. s. v.), på väg eller till sjös.
• Hvad som hotar med eller vanligtvis är åtföljdt af skada, förlust, ledsamhet, olycka, förderf, undergång, död.
• I utsträckt mening eller fig. bemärkelse brukas Fara i åtskilliga uttryck och talesätt, såsom: Låta f., släppa, afstå från. E. vilse, se bem. 1.
• Säges om ett tåg, i hänseende till dess ställe och riktning.

Bara för befarat

Bara för fara

befarat

• "Dessvärre blev det väl som jag befarat – han klev bara över de små hinderna, och rev med sig hälften av dem."

  korp

• "Vi borde vara vana, vi har redan haft en massa farsoter som drabbat världen, vissa har lyckligtvis aldrig brutit ut i den omfattning som vi befarat, andra i sin tur som Fågelinfluensa och liknande farsoter har vi lyckats hålla ifrån oss."

  korp

fara

• "Jag klättrade upp, med [fara] för eget liv.På Cinderella hann passagerarna aldrig sväva i [fara] förrän branden var släckt."

  saldoe

• "På flera platser är det stor [fara] för laviner."

  saldoe

• "Mopedbilar med ovana förare tycker han att utgör en [fara] både för sig själva och för andra i trafiken."

  saldoe