Skillnad mellan redlig och ärlig

redlig

• Se Rättskaffens. Rn r. man. Säges äfv. om sak, t. ex.:
• Som samvetsgrant söker att göra rätt för sig i handel och vandel.
• rättskaffens

ärlig

• Aktad, ansedd, hedervärd.
• Loflig, laglig.
• Som ej för vanhederlit rott mistat äran; äfv. oberytad, väl aktad, väl ansedd, hederlig. rykte för att vara hederlig karl.
• Strängt rättsinnig i afseende på andras egendom, så att man aldrig på olofligt sätt vill tillegna sig den. En ä. man. en ä. och bra karl. hafva förtroende till någon, dess ä-a ansigte, hafa förtroende till någon, emedan hans ansigte synes utvisa, att han är ärlig. uttryck, då man vill bedyra något.
• duglig, riktig, ordentlig; som kan nyttjas meder heder.

Bara för redlig

Bara för ärlig

ärlig

• "en ärlig chans"

  folkets_lexikon

• "ett ärligt svar"

  folkets_lexikon