Skillnad mellan anstå och tillfoga

anstå

• Behaga, falla i tycke. Detta tyg a-r mig icke. Hans ton, hans uppflrande a. mig ingalunda. Detta hus skulle rätt mycket a. mig.
• Vara passande, hedrande för, hedra. Brukas vanligtvis i förening med verber och substantiver, som antyda handling eller uppförande. Det a-r dig icke numera att leka. Det a-år ungt folk att vörda ålderdomen. Spel och dobbel a. icke en Herrans tjenare, lika litet som buteljen och flaskan. Att dricka så, att man raglar, a-r ingen menniska. Det a-r dig illa, att taga hans försvar. NYttjas ofta i förening med verbet Egna, för att gifva mer eftertryck åt meningen, t. ex.: Det egnar och a-r alledeles icke en pojke att löpa med skägg.
• passa, vara värdig
• uppskjutas, vänta

tillfoga

• Foa till.
• Förorsaka lidande, skada, o. s. v. T. någon odnt, skada, förlust, en skymf, en oförrätt.
• Tillägga. Jag bill blott t. ett ord.
• förorsaka (skada)
• tillägga

Bara för anstå

Bara för tillfoga

anstå

• "det får anstå tills vidare"

  folkets_lexikon

• "som det anstår en ledare"

  folkets_lexikon

tillfoga

• "Jag vill gärna [tillfoga] ytterligare en förklaring, även den datorhistorisk, som dock påkallar behovet av ordet användare och det som vi kallar" användbarhet"."

  saldoe

• "I boken [tillfogas] senare ett elfte bud, som brukar kallas 'Jantelagens strafflag'."

  saldoe

• "Sten Sture lyckades också [tillfoga] kung Kristians trupper ett nederlag vid Öresten."

  saldoe