Skillnad mellan befalla och anföra

befalla

• Anbefalla (åt Guds skydd och vård,), anförtro. Nyttjas blott i religiös stil och i konungabref.
• B. om, genom befallningar ombestyra.
• Bjuda att komma på besök eller till måltid, lustbarhet, o. s. v. Brukas i denna mening blott då, när bjudningensker från en konung eller furstlig person. Konungen b-llde honom till sin taffel. Han haf blifvit b-lld på hofvet. Drottningen har gifvit en stor supé, till hvilken flere af borgerskapet voro bi-llde.
• Gifva uppdrag att köpa, sälja eller uträtta. Brukas som höflighetsuttryck. Har ni något att b. till Upsala (bud, brf, ärende)? - - - - från
• Påbjuda. Konungen har b-llt, att alla vapenföra män skola utskrifvas till krigstjenst. Vi, - - - - bjude och b-lle, den vanliga ordformeln i början af kongliga förordningar.

anföra

• Framställa, framföra muntligen eller skriftligen, andraga,föredraga.
• Föra befälet öfver.
• Införa och leda en ung person i verlden, i sällskaper.
• Omförmäla, omnämna, omtala. Herr
• Ord för ord upprepa något ställe ur en bok, en skrift eller något yttande: citera. Till stöd för sitt påstående a-rde han flera ställen ur Herodotus, flera utlåtanden af sakkunniga personer.

Bara för befalla

Bara för anföra

befalla

• "Hon [befallde] sen flickan att tvätta av sina händer, ta på sig kappan och komma med."

  saldoe

anföra

• "Nämnden [anförde] en mängd argument emot att ge bygglov."

  saldoe

• "Den sistnämnde [anförde] framför allt rättviseskäl när han bestämde sig för att driva ärendet."

  saldoe

• "anföra besvär"

  folkets_lexikon