Skillnad mellan anse och anmärka

anse

• Betrakta, se på (det tyska Anschen). Brukas i denna ursprungliga bem. endast i uttrycket:
• Tro, hålla före, bedöma. Jag a-r honom vara rik, för att vara rik, för rik. Han ansåg hela berättelsen såsom en fabel. Om ni a-r mig värdig den äran. Jag a-r, att så är, att detta tarfvar förklaring. Man a-r honom för att vara 30 år gammal. A. lämpligt, rådligt, bäst att taga till harvärjan. De a. sig vara fria, men äro i sjelfva verket slafvar. Det a-s för afgjordrt, att fred med första kommer att afslutas.
• tycka; betrakta

anmärka

• Anteckna, skrifva sig till minnes det iakttagna.
• Bland flera personer eller föremål särskilt fästa uppmärksamhet på någon eller något. Jag a-rkte bland hopen en person, klädd som utländning. Vid expositionen a-rkte jag en tafla af Raphaet, som öfverträffade ala dem, jag sett.
• Invända.
• Ogillande, yttra sig om något. A. bristerna i ett arbete, en menniskas fel. Härvid har jag ingenting a. a. Vid allting hafva något att a. Emot honom har jag visst ingenting att a. Hon a-rkte på, att hon så sållan får roa sig.
• Uppmärksamt gifva akt på, iakttaga, lägga märke till.

Bara för anse

Bara för anmärka

anse

• "Jag [anser] att dessa kvinnor är ett föredöme för unga tjejer."

  saldoe

• "jag anser att saken är utagerad"

  folkets_lexikon

• "hon anses som en skicklig advokat"

  folkets_lexikon

anmärka

• "du bara anmärker på allting!"

  folkets_lexikon

• "Många anmärkte på deras service"

  wiktionary