Skillnad mellan tvinga och förmå

tvinga

• Genom våldsam ansträngning drifva, tränga eller på annat sätt utöfva något slags verkning. t. tprar ur ögonen. t. frám, ihóp, i´n, néd, út, se Framtvinga, &c.
• Med våld, makt, hot eller myndighet förmå till något.
• få (någon) att göra något genom hot el. våld, pressa, driva

förmå

• Antingen genom öfvertalelse, hotelse, förespegling af fördel, ara o. s. v. , eller på annat sätt (dock icke genom yttre våld) bringa någonderhän att göra, företag något. F. någon till en ska, att göra något. Hvad har kunna f. honom detill?
• Hafva frmåga (se d. o.) att, vara i stnd att. Nyttjas äfv i denna bem. vanligtvis i negativa, frågande eller relativa satser. Jag f-r icke gå längre, elle att gå längre. f-r han göra det eller (genomellips) f-r han det? Göra allt, hvad man f-r. Kom och håll till godo, had huset f-r (bjuda på). c) Hafva inflytande, makt, välde, anseende. F. mycket hos, öfver någon Han f-r mycket, är mäktig, inflytelserik.
• Hafva stryka. Brukas för denna bem. vanligen med negation i sådana uttryck som följande: Han (hon etc.) f-r ej mer, har inga krafter mer i behåll, är alldeles uttröttad, upgifven, kan ej uthärda längre.
• vara i stånd att
• övertala

Bara för tvinga

Bara för förmå

tvinga

• "tvinga fram en bekännelse"

  folkets_lexikon

• "känna sig tvingad att göra något"

  folkets_lexikon

• "de tvingades (att) fly"

  folkets_lexikon

förmå

• "Hon måste [förmå] honom att bli förtröstansfull."

  saldoe

• "Denna gång skulle dock inte Royal Navy [förmå] att lösa sin uppgift."

  saldoe

• "allt vad man förmår"

  folkets_lexikon