Skillnad mellan besvärja och förmå

besvärja

• Genom anropande af ett heligt eller såsom mäktigt ansedt väsende söka förmå, beveka en person till något.
• Genom dylika medel framkalla andar, i afsigt att förmå dem att gå en tillhanda med hvad man önskar. De fordne trollkarlarne föregåfvo sig kunna b. andar och de dödes själar.
• Med ed bekräfta, fästa.
• uttala besvärjelser

förmå

• Antingen genom öfvertalelse, hotelse, förespegling af fördel, ara o. s. v. , eller på annat sätt (dock icke genom yttre våld) bringa någonderhän att göra, företag något. F. någon till en ska, att göra något. Hvad har kunna f. honom detill?
• Hafva frmåga (se d. o.) att, vara i stnd att. Nyttjas äfv i denna bem. vanligtvis i negativa, frågande eller relativa satser. Jag f-r icke gå längre, elle att gå längre. f-r han göra det eller (genomellips) f-r han det? Göra allt, hvad man f-r. Kom och håll till godo, had huset f-r (bjuda på). c) Hafva inflytande, makt, välde, anseende. F. mycket hos, öfver någon Han f-r mycket, är mäktig, inflytelserik.
• Hafva stryka. Brukas för denna bem. vanligen med negation i sådana uttryck som följande: Han (hon etc.) f-r ej mer, har inga krafter mer i behåll, är alldeles uttröttad, upgifven, kan ej uthärda längre.
• vara i stånd att
• övertala

Bara för besvärja

Bara för förmå

besvärja

• "han försökte besvärja sin leda med ett hektiskt nöjesliv"

  folkets_lexikon

• "Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son."

  wiktionary

förmå

• "Hon måste [förmå] honom att bli förtröstansfull."

  saldoe

• "Denna gång skulle dock inte Royal Navy [förmå] att lösa sin uppgift."

  saldoe

• "allt vad man förmår"

  folkets_lexikon