Skillnad mellan tillkomma och anstå

tillkomma

• Komma till någon eller något förut varande.
• Som på grund af rätt bör tillhöra någon.
• Tillböra vara tillständig, passa, egna, anstå.
• Tillfalla, blifva ens tillhörighet.
• Uppkomma uppstå; tillstöta. Ingen vet, huru verlden t-mit. Slutligen t-kom en feber, som ändade hans lif. - För alla bem. säges äfven Komma ti´ll.

anstå

• Behaga, falla i tycke. Detta tyg a-r mig icke. Hans ton, hans uppflrande a. mig ingalunda. Detta hus skulle rätt mycket a. mig.
• Vara passande, hedrande för, hedra. Brukas vanligtvis i förening med verber och substantiver, som antyda handling eller uppförande. Det a-r dig icke numera att leka. Det a-år ungt folk att vörda ålderdomen. Spel och dobbel a. icke en Herrans tjenare, lika litet som buteljen och flaskan. Att dricka så, att man raglar, a-r ingen menniska. Det a-r dig illa, att taga hans försvar. NYttjas ofta i förening med verbet Egna, för att gifva mer eftertryck åt meningen, t. ex.: Det egnar och a-r alledeles icke en pojke att löpa med skägg.
• passa, vara värdig
• uppskjutas, vänta

Bara för tillkomma

Bara för anstå

tillkomma

• "det tillkommer styrelsen att besluta i ärendet"

  folkets_lexikon

• "dramat tillkom för drygt hundra år sedan"

  folkets_lexikon

• "moms tillkommer på priset"

  folkets_lexikon

anstå

• "det får anstå tills vidare"

  folkets_lexikon

• "som det anstår en ledare"

  folkets_lexikon