Skillnad mellan anse och förmena

anse

• Betrakta, se på (det tyska Anschen). Brukas i denna ursprungliga bem. endast i uttrycket:
• Tro, hålla före, bedöma. Jag a-r honom vara rik, för att vara rik, för rik. Han ansåg hela berättelsen såsom en fabel. Om ni a-r mig värdig den äran. Jag a-r, att så är, att detta tarfvar förklaring. Man a-r honom för att vara 30 år gammal. A. lämpligt, rådligt, bäst att taga till harvärjan. De a. sig vara fria, men äro i sjelfva verket slafvar. Det a-s för afgjordrt, att fred med första kommer att afslutas.
• tycka; betrakta

förmena

• Påstå. Åtföljes i denna bem. vanligtvis af pron. reflex. Sig och verb i infinitiv. Han f-r sig hafva rätt dertill.
• Tro, hålla före. Han f-r, att ett missta kanske blifit begånget. Brukas stundom äfv. aktivt, t. ex.: Ja, jag f-r det.

Bara för anse

Bara för förmena

anse

• "Jag [anser] att dessa kvinnor är ett föredöme för unga tjejer."

  saldoe

• "jag anser att saken är utagerad"

  folkets_lexikon

• "hon anses som en skicklig advokat"

  folkets_lexikon